Inspirationen, kunskapen och stödet som jag har fått från nätet via både grupper och enskilda personer har varit avgörande under min väg till omskärelse. Det finns ingen anledning att nämna alla, och jag minns inte heller alla.
Det finns dock en särskildl vän som måste omnämnas särskilt! Han har spelat en avgörande roll i att hjälpa mig ta det lilla steget över kanten. Han vet mycket väl vem han är, men hans namn förblir outtalat tills vidare.
Han kontaktade mig på nätet några dagar innan senaste julen, och tog upp ämnet omskärelse, även om det inte var ett forum för den saken. Jag ble eld och lågor, och vi började diskutera intensivt: Jag berättade om min långa trängtan efter att bli omskuren, och han berättade om sina erfarenheter av att vara omskuren och om sin aldrig falnande hänförelse över det.
Ännu en gång slogs en sträng inom mig an, men den här gången orsakade den en vida högre ton, och det blev också mer personligt och verkligt än någonsin förr. Jag fann att jag hade belutat mig och att det var dags att skrida till verket.
Det finns många underliga sammanträffanden i livet. Nu när jag inte tvekade längre sökte jag efter att sätt att praktiskt uppnå mitt mål, och letade på nätet efter en läkare som kunde utföra operationen. Jag råkade komma i kontakt med en svensk man som hade en historia som var väldigt lik min egen, och som gav mig tips om vart jag kunde vända mig. Denna person förtjänar också att nämnas!
Sedan kom det som visade sig vara den svårate handlingen att utföra hittills: Ringa samtalet till kliniken! I var så nervös. Hjärtat dunkade häftigt och armhålorna ranna av svett. När jag äntligen hade kommit fram, uttalat mitt ärende (jag hade repeterat högt innan) och fått en tid för undersökning så var jag plötsligt väldigt lugn. Det enda som återstod var att vänta.
Hur otålig jag plötsligt var, fastän jag hade väntat i tio år, och nu bara hade en vecka kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar