Omskuren svensk man: Dag 0: Nu är jag omskuren!

Proceduren har fakstiskt ägt rum, allt gick enkelt och lätt, och jag kan fortfarande inte fullt ut begripa att det nu är gjort!

Klockradion ringde några timmar innan den överenskomna tiden med doktor N. Det kändes spännnande och förväntansfullt, men inte särskilt nervöst. Mest av allt tyckte jag tiden gick långsamt, jag ville komma iväg och få saken överstånden!

Vid lunchtid kom jag till doktor N - punktligt förstås. Vi hade ett kort samtal om vad omskärelse innebar, han informerade om de små risker som finns samt kunde konstatera att jag var väl påläst. Sedan var det till att ställa sig upp och dra ner byxor och kalsonger! Visst kändes det lite förläget, men det är bara att tänka på att det ingår i proceduren, samt inte minst att doktorn har sett penisar i parti och minut under sin långa karriär. Vi verkade överens om vilken sorts omskärelse som skulle göras, ganska stram och med lite av den inre förhuden kvar. Doktor N rekommenderade att jag skulle behålla frenulum, men lovade att ta bort den senare utan extra kostnad om jag tyckte att den var besvärlig.

Därefter var det dags att lägga sig på operationsbordet. Doktor N tvättade penis och omgivande område med klorhexidin, samt injicerade några sprutor med bedövningsmedel runt penisroten. Detta gjorde ganska ont, och jag fick koncentrera mig för att ligga still - den mänskliga reflexen är att fäkta och fara när man angrips av något smärtsamt. Men det var inte värre än att få bedövning hos tandläkaren, och smärtan försvann i samma sekund som sprutan togs ut. Doktor N småpratade en stund medan bedövningen verkade, sedan testade han med att nypa mig i förhuden för att se om jag kände något, och eftersom jag kunde känna ett uns av smärta fick jag ytterligare en injektion med bedövning.

Ytterligare en stunds väntan, under tiden kom en sjuksköterska in som skulle assistera under operationen. Lite mer desinficering och ytterligare kontroll av min smärtkänsel. Efter någon minut frågade jag "Har du börjat än?" och då var doktorn och sköterskan redan i fullt arbete! Ibland hördes ett pipande ljud, och det kom från en elektrisk apparat som används för att stilla blodflöde genom bränning. Jag kände dock ingen lukt av bränt kött, som jag har hört historier om!

Doktorn och sköterskan småpratade med varandra och med mig, och alltihopa kändes ganska angenämt. Doktor N frågade igen om frenulums vara eller icke vara, och jag bestämde mig för att bevara den ändå - den kunde ju tas bort senare om jag ångrade mig. Strax var det dags att sy ihop det hela, vilket tog i stort sett lika lång tid som att skära bort förhuden, enligt min uppfattning.

Ett bandage lades runt penis och doktor N tog en kompress med vaselin på som han lade löst runt ollonet innan kalsongerna togs på. Han förklarade att det var till för att ollonet inte skulle torka ut för snabbt och fastna i kalsongerna, och att jag skulle ha det så i åtminstone en vecka, och därför gå till apoteket och skaffa fler kompresser och vaselin, så att jag kunde byta ofta. Bandaget rekommmenderade han att jag skulle ta bort om två dagar, och om jag inte klarade att göra det själv fick jag gärna komma upp till kliniken för att få hjälp med det. Sex skulle jag undvika i 3-6 veckor! Jag fick också ett recept på smärtstillande läkemedel, som jag inte skulle tveka att ta vid behov.

Doktor N gav mig också numret till sin akuttelefon, som jag fick ringa när som helst på dygnet om det skulle uppstå blödning eller något annat som oroade. Vidare rekommenderades jag att stanna hemma från jobbet i upp till en vecka eftersom jag har ett arbete med viss fysisk ansträngning. Detta fick jag dock avgöra själv utifrån eventuell smärta och obehagskänsla, och eftersom jag ändå skulle ha tre lediga dagar efteråt så kunde jag avvakta tills vidare.

Till sist var det bara att ta i hand och säga tack och adjö!

Jag gick ut från kliniken, lättad och glad i hågen. Det var bara en minuts resa med tunnelbanan från kliniken till där jag bor. Jag passade på att gå till apoteket och mataffären när jag gick förbi, och hela tiden kände jag ett stort leende i ansiktet, som jag försökte hålla tillbaka för att inte se ut som en fåne. Vad hade jag i tankarna då? "Jag är omskuren, jippiii!" Det var mina tankar, mer eller mindre, och orsaken till det stora larviga leendet!

Efter några timmar började jag känna en mycket svag, stickande smärta, jämförbart med om förhuden hade kommit i kläm. Om det nu hade funnits någon förhud alltså! Efter en stund tog jag en smärtstillande tablett, mest i förebyggande syfte. Doktor N hade rekommenderat mig att inte tveka att göra det redan vid lindrig smärta. Vid kvällens slut kände jag ingen smärta alls, bara ett minimalt "pickande" då och då. Däremot kunde jag notera att blåmärken börjat synas vid penisroten.

Hur merparten av min penis, som är täckt av bandage, ser ut - det vill jag nog inte tänka på just nu!

Pinkandet förtjänar väl också att nämnas! Vid första tillfället efter operationen var jag faktiskt lite rädd för att det skulle göra ont, men det gjorde det inte alls. Strålen kom utan några som helst problem, och det var en lättnad.