En berättelse om bakgrunden till min önskan att bli omskuren, vägen mot att förverkliga denna önskan samt vad som händer efteråt.

Kommentarer är välkomna, förutsatt att de uttrycks i en seriös och civiliserad ton, samt är relevanta, d.v.s. berör självvald manlig omskärelse.

Tveka inte att skicka e-post om du vill ha personlig kontakt, klicka bara på länken i min profil.



Click the flag for English version!

fredag 1 januari 2010

Som vuxen: En växande önskan

Jag fortsatte njuta av mitt bara ollon i vuxenlivet, och har gjort så fram tills nu. Men mellan tjugo och trettio blev förhuden gradvis slakare, den stannade inte i bakåtposition lika lätt som förut, och det njutningsfyllda åtsmitandet tappade greppet.

Någon gång strax efter trettio lärde jag mig mer om omskärelse. Naturligtvis visste jag vad det betydde innan dess, nämligen avlägsnande av förhuden, men det var något som judar, muslimer och amerikaner gjorde, och det var allt. Nu råkade jag komma in på olika webbsidor där ämnet diskuterades utifrån en mängd olika aspekter, och det slog an en undangömd sträng inom mig!

Jag blev både fascinerad och upphetsad. Det gavs mängder av tillfällen att se omskurna penisar, läsa om andra mäns erfarenheter av att vara omskurna och, inte minst, deras egna passioner för alla aspekter av omskärelse. Det vore en kliché att säga att en ny värld öppnades för mig, men det är rena rama sanningen.

Jag gjorde en hel del efterforskningar, och snart uppstod med växande intensitet föreställningen om att själv bli omskuren. Det var en djup önskan, men ändå verkade det så fjärran. Omskärelse "utan giltiga skäl" (d.v.s. religiösa eller medicinska) är något som man bara inte låter göra i Sverige! Jag hade absolut ingen att tala med, och till vilken klinik skulle jag vända mig utan rädsla för att bli missförstådd eller avvisad?

Tack vare diskussionsfora, upplysningssajter  och personliga kontakter jag fick på nätet så slocknade aldrig min önskan om att bli omskuren, även om den gick upp och ner i perioder. Efterhand upptäckte jag att jag hade själsfränder också i mitt eget land, även om jag bara hittade några få av dem, men icke desto mindre var det ett värdefullt fynd. Jag förstod också att det fanns läkare i närheten som utförde denna sorts kirurgi, även om man ville ha den av estetiska skäl, så det skulle inte bli tvunget att åka utomlands för den saken.

Att bli omskuren behövde inte fortsätta vara en lustfylld men orealiserbar fantasi! Min önskan levde vidare, men det gjorde också tvivlen.

1 kommentar:

  1. Jag har blivit opererad på grund av för trång förhud. Har börjat skriva om mina upplevelser på en egen blogg:

    www.forhudsoperation.blogg.se

    SvaraRadera