Dag 12: Tillbaka från bakslaget

Igår och idag skulle kunna kallas mitt första bakslag, åtminstone känslomässigt. Varför?

1: När jag fick erektion noterade jag vad som kan kallas en "skåra", orsakad av ärret på framsidan av penis, som fick den att se krokig ut. Fastän den inte gjorde ont såg den lite oroande ut och åsamkade mig lite bekymmer. 
2: Efter att jag varit dum nog att onanera återvände en del av svullnaden, och det inte helt läkta operationssnittet blev mer sårigt. Det fick mig att känna ånger (vem kunde tro att jag skulle känna ruelse över onani vid min ålder?) och ökade min ängslan.

I det stora hela kändes det som ett bakslag och frambringade de oundvikliga tankarna: Var det verkligen ett klokt beslut att bli omskuren? ...etc.

En natts god sömn och kontakt med goda och stöttande vänner (har inte ringt doktorn än, kanske jag är lite generad över att inte ha "skött mig" ordentligt) gjorde mig dock lättare till sinnes. Svullnaden har minskat lite igen, och det är naturligt att cirkulationssystemet i penis inte fungerar helt normalt än. Den bekymmersamma och strama ärrvävnaden ("den krökande skåran") behöver också tid att komma till ro innan jag behöver oroa mig särskilt mycket för den.
(Ni kan se själva på bilderna, krökningen är mer synlig på en del av dem!)

Läkning tar tid! Jag borde veta det, och jag vet det, men ängslan verkar ibland ta sin näring varhelst den går att finna, vad än rationalitet och logik säger. Det var ett misstag att onanera, absolut, men jag tror inte att det orsakade någon större skada, utom möjligen att stjäla några dagar från läkeprocessen.

  

Min penis i slakt tillstånd.

  

Min penis när den just börjar erigeras.