Jag försökte se om sårskorporna gick att ta bort, och det visade sig vara enkelt. Nu ser det mer och mer ut som en "riktig" penis, och det är verkligen upphetsande! Ärret är dock fortfarande stelt, och jag får vänta och se hur den saken utvecklar sig.
Det finns inte mycket att rapportera idag heller, men jag tänkte att jag skulle lägga in några bilder för att "bevisa" att mina genitalier fortfarande fungerar!
De två senaste dagarna har det funnits väldigt lite av intresse att rapportera, men jag måste delge några få ord till "alla mina fans där ute". (Ja, jag vet att ni fördmodligen skulle kunna hålla konfrens i en telefonkiosk!)
Klådan har varit knappt märkbar, och jag har märkt att den uppstår så kommer den inte från ärret, utan från den inre huden (huden mellan snittet och ollonet)! Den delen av huden sväller upp och ner då och då, och inte överallt utan här och där. Jag antar att det fortfarande är en hel del slagg ansamlat där.
Ni är ganska trötta på de här bilderna vid det här laget, eller hur? Den huvudsakliga fördändringen från dag till dag verkar numera vara längden på könshåret!
Dag 15
Dag 16
Läkningen framskrider fortfarande synbarligt i den såriga snittytan på framsidan. En lätt klåda har också uppträtt då och då under dagen. Hittills har inte denna klåda orsakat några problem, och framför allt ser jag den som ett hälsotecken.
Det har varit en ganska lugn dag. Oron har definitivt släppt, till stor del tack vare vänner på nätet som jag nämnde igår, och som har fortsatt stötta mig även idag.
Ett tecken på mitt välbefinnande är att jag verkligen börjar känna mig kåt igen! Fast den här gången har jag lärt mig läxan, och kommer inte att göra något åt det... åtminstone inte de närmsta dagarna.
Jag fick en väldigt utförlig, tvådelad kommentar till gårdagens inlägg på den engelska versionen av min blogg. Läs det!
Bland annat antydde den ett ökat sömnbehov efter en omskärelse, främst av psykologiska orsaker, och jag har funderat en del på det. De första dagarna vaknade jag tidigare än väntat, främst p.g.a. obekväma erektioner, men det kändes också som om jag inte behövde sova mer, så jag steg upp. Detta är väldigt snarlikt hur det är när man är nykär! Det minskade sömnbehovet är typiskt för sådana tillfällen, jag tror att alla känner igen det. Första tiden efter att ha blivit omskuren kändes på många sätt som en förälskelse, med all upprymdhet och glädje!
Och som ni vet: I varje kärleksaffär kommer förr eller senare ett bakslag, som måste bearbetas för att man ska kunna finna en väg vidare. Jag förmodar att det är vad som har skett de senaste dagarna med "mig och min omskärelse". Därav det ökade sömnbehovet - de senaste dagarna har jag faktiskt sovit 10-12 timmar per dag!
Igår och idag skulle kunna kallas mitt första bakslag, åtminstone känslomässigt. Varför?
1: När jag fick erektion noterade jag vad som kan kallas en "skåra", orsakad av ärret på framsidan av penis, som fick den att se krokig ut. Fastän den inte gjorde ont såg den lite oroande ut och åsamkade mig lite bekymmer.
2: Efter att jag varit dum nog att onanera återvände en del av svullnaden, och det inte helt läkta operationssnittet blev mer sårigt. Det fick mig att känna ånger (vem kunde tro att jag skulle känna ruelse över onani vid min ålder?) och ökade min ängslan.
I det stora hela kändes det som ett bakslag och frambringade de oundvikliga tankarna: Var det verkligen ett klokt beslut att bli omskuren? ...etc.
En natts god sömn och kontakt med goda och stöttande vänner (har inte ringt doktorn än, kanske jag är lite generad över att inte ha "skött mig" ordentligt) gjorde mig dock lättare till sinnes. Svullnaden har minskat lite igen, och det är naturligt att cirkulationssystemet i penis inte fungerar helt normalt än. Den bekymmersamma och strama ärrvävnaden ("den krökande skåran") behöver också tid att komma till ro innan jag behöver oroa mig särskilt mycket för den.
(Ni kan se själva på bilderna, krökningen är mer synlig på en del av dem!)
Läkning tar tid! Jag borde veta det, och jag vet det, men ängslan verkar ibland ta sin näring varhelst den går att finna, vad än rationalitet och logik säger. Det var ett misstag att onanera, absolut, men jag tror inte att det orsakade någon större skada, utom möjligen att stjäla några dagar från läkeprocessen.
Min penis i slakt tillstånd.
Min penis när den just börjar erigeras.
När jag duschade lossnade mycket sårskorpa, och jag kunde se med egna ögon att stygnen inte längre tjänade något syfte. Så jag kokade de nödvändiga verktygen och tog bort dem! Det kan ha varit lite för tidigt, inte vad gäller stygnen, utan sårskoporna som försvann samtidigt borde förmodigen ha fått stanna kvar en eller ett par dagar, efter som det blödde lite grann när de åkte av. Jag ser det dock inte som ett stort problem, eftersom det blödde minimalt.
Det var verkligen upphetsande att se den "rena" snittlinjen, och min penis såg mer "färdig" ut. Upphetsande, ja... Jag började få erektion, och då blev jag lite bekymrad över ärret på framsidan av penis. Det formade en sorts klyfta när jag fick stånd, som om det var stelt och inte följde med resten av vävnaden runtomkring när den expanderade. Det gjorde inte ont, men penis såg lite böjd ut när den hårdnade, som ni kan se på bilderna.
Icke desto mindre fick all upphetsning mig att göra något som jag sagt mig själv att vänta med tills senare. Onanera förstås! Jag försökte vara försiktig och inte skava mot ärret, så jag stimulerade bara pungen och ollonet, vilket var alldeles tillräckligt. Förnimmelsen av penishuden stramande som aldrig förr var extremt upphetsande! Allt som allt hade jag en lustfylld stund, och ejakulerade sedan på ett sätt som jag aldrig upplevt förut. Sperman sköt i luften som en gejser och träffade mig t.o.m. i ansiktet!
Efteråt kände jag lite ånger... Borde jag inte ha väntat några dagar till? Kanske det, men nu var det gjort... Den där krökningen av penis gjorde mig lite oroad också. Kommer den gradvis att jämnas ut eller är min penis nu deformerad? Jag borde ringa och fråga doktorn om detta är normalt, men jag väntar ytterligare några dagar och ser vad som händer.
Så denna dag har varit fylld av både lust och ängslan, det är faktiskt min första stund av oro sedan jag fick min omskärelse. Jag måste vara tålmodig ännu ett tag, antar jag, jag vill inte känna ånger... Jag hoppas att detta var en dålig dag (trist att ha min första omskurna orgasm en sådan dag) i processen som följer en omskärelse, och jag är säker på att jag inte är den ende som känner tvivel under den processen.
Idag: Mindre svullnad. Mer av ärret har synbarligen läkt ihop. Jag ska inte fortsätta tjata om den där knölen, men ingenting nytt på den fronten...
Efter att ha badat lossnade en del av sårskorpan, främst på högra sidan som syns på bilderna nedan. Det verkar också som om den sidan har läkt bäst hittills. Ett särskilt ställe, som jag lokaliserat till ett stygn på vänster sida, smärtar lite då och då, särskilt om jag börjar få stånd, vilket jag gör mer och mer nu!
Och trots frånvaron av erektioner de senaste veckorna har utsöndringen av försats (visste ni att en vetenskapliga term för detta är "Cowpers sekret"?) på intet sätt har minskat, snarare tvärtom. Jag tror det är en konsekvens av mycket sexuell upphetsning utan utlösning, så körtlarna bara fortsätter att förbereda för sexuella aktiviteter som aldrig uppstår!
Allt som allt verkar min penis må lite bättre även idag.
Den här morgonen har svullnaden gått ner märkbart på sina ställen, och hela penis liksom "känns" mindre svullen. Huden närmast snittlinjen ser lite torr ut, nästan som om den skulle börja flaga snart, vilket jag antar att den kommer att göra, och det borde var ett tecken på läkning.
Knölen på baksidan däremot ser osnygg och inflammerad ut - kanske till och med mer idag! Det känns som om den där knölen kommer att fortsätta bekymra mig...
Oändligt många gånger har det skämtats om hur upptagna män är av sina penisar - och vi skrattar åt det helt enkelt för att vi, med viss förlägenhet, känner igen oss. T. ex: De av er killar som aldrig har mätt sin penis, räck upp en hand! Och ni som räckte upp handen - fy skäms att ljuga så!
Jag är verkligen inget undantag, och jag studerade min penis noga i morse. Snittlinjen på baksidan ser inte så trevlig ut på sina ställen. På mitten ser det ut som en sorts knöl, och har gjort så hela tiden, och jag undrar om den kommer att jämna ut sig till slut. Det ser lite osnyggt ut runtomkring en del av stygnen också, men jag såg även något som muntrade upp mig: Mellan två stygn hade huden synbart läkt ihop. Den tunna lilla linjen hade helt enkelt slutits! Snittet har nu blivit ett helt och ganska jämnt stycke hud. Kroppen fungerar som den ska, och det borde inte överraska mig - men att se med egna ögon att det nu sker ger mig en viss tröst och lättar något på omedvetna tvivel.
Rent allmänt känns min penis mer fysiskt lugn idag, jag kan inte uttrycka det bättre, och huden ser verkligen ut att läka. Kanske är denna känsla orsakad av en dämpad svullnad.
Sex!
Jag har inte haft utlösning sedan förra söndagen, och det är elva dagar sedan. Det är inget konstigt med det eftersom jag ibland har perioder i 1-2 veckor när jag inte har någon orgasm helt enkelt för att jag inte känner någon lust, och jag har verkligen inte känt något behov sedan omskärelsen!
Emellertid har jag nu börjat känna att det skulle vara väldigt skönt att onanera! Men - bara glöm det tills vidare... Kanske det är ännu ett tecken på läkning - kroppen börjar känna igen könsfunktionera.
Det märks ingen skillnad vad gäller svullnaden idag, men såret har vätskat lite igen, och det kommer från baksidan av penis.
En kommentator nämnde att denna sida är den som läker långsammast eftersom den är mer utsatt för olika sorters nötning. Detta kan vara fallet här. Jag märker att området runt en del av stygnen på baksidan ser lite inflammerat ut, vilket inte är fallet på framsidan.
Jag medger att jag känner en viss rädsla för att ärret kommer att läka illa och bli ojämnt och knöligt. Ingen kan idag säga hur resultatet kommer att se ut. Jag måste dock hålla i minnet at huvudmålet redan är uppnått och oåterkalleligt: ingen förhud täcker ollonet.
Denna dag är i stort sett som gårdagen. Svullnaden verkar ha dämpats lite grann, och så har det vätskat en aning från såret. Inget större drama dock!
Jag njuter mycket av mitt omskurna tillstånd. Eftersom min kropp verkar ha gjort en paus i genital upphetsning så ökar istället den själsliga. Tankar och känslor kan vara väldigt sensuella och upphetsande i sig själva, även om de inte omvandlas till kroppsliga reaktioner och handlingar. Fler och fler intressanta effekter av den här upplevelsen visar sig!
I natt var mitt första arbetspass sedan jag blev omskuren. Jag var tvungen att vara mer eftertänksam med hur jag gick, och mina steg var tämligen försiktiga i stället för raska som de brukar. Jag lindade in penis i gasbinda för att minska skavandet.
De senaste dagarna har tillbringats mestadels i vågrätt läge, så ett arbetspass där min kropp knallar runt en hel del har påverkat välbefinnandet för min penis, men jag kan inte påstå att det var några större problem.
När jag kom hem och klädde av mig kunde jag märka en betydlig ökad svullnad, men tänker ändå att det är ett tecken på att kroppen fungerar och att läkningsprocessen är igång.
Vad är nytt idag?
1. Ingen smärta alls.
2. Mer svullnad, särskilt av huden nedanför snittlinjen.
Det är det hela!
Jag väcktes av en erektion också idag, men efter sju timmars sömn, så det är inget att gnälla om.
Svullnaden har ökat sedan jag tog bort bandaget igår, som synes nedan! Det har inte varit någon smärta att tala om fram tills nu, men idag har min penis börjat bulta, konstant men med låg intensitet. Inga andra bekymmer så långt!
