5 ½ vecka

Jag ringde till läkaren häromdagen, eftersom jag fortfarande har problem med att ärret är styvt. Jag kommer att träffa honom om en vecka, och han rådde mig att massera ärret under tiden.

Åtgärder som kan vidtas är medicinsk salva av något slag, eller kirurgisk korrektion. Jag har inget emot någotdera, huvudsaken är att det hjälper! Man skulle kunna tro att jag borde vara väldigt oroad över att låta min penis bli föremål för kniven igen, men det är snarast tvärtom: Jag vet vid det här laget att förhudskirurgi är en bagatell, och absolut lindrigare än att laga tänder.

Jag har inte haft sexuellt umgänge ännu, och har inte heller visat mig naken bland andra, så det har jag fortfarande att se fram emot, men jag onanerar med samma frekvens som innan omskärelsen. Såväl orgasmen som vägen dit känns fortfarande mer intensivt än när jag hade förhud. Det behövs fortfarande inget glidmedel: Jag har alltid haft rikligt med försats, och den flödar fortfarande mer än tillräckligt.

Hur känns då min penis i dagliga livet? Att ollonet är blottat är fortfarande mycket märkbar hela tiden om jag inte bär åtsittande underkläder. Så länge mina kläder lämnar lite utrymme för rörelse är jag väldigt medveten om friktionen mot ollonet och det är i alla avseenden mycket njutbart för mig. En löst sittande morgonrock är synnerligen skönt, det kan jag garantera! Ur "klädaspekt" har omskärelsen verkligen fått min penis att ge en hel del extra njutning vid sidan av uttalat sexuella aktiviteter.

Hittills skulle jag vilja sammanfatta: Jag har fortfarande problem av estetisk natur, men i funktionella termer är allting bara toppen. Jag är fortfarande mycket glad att min förhud efter nästan 43 år åkte i soptunnan!

  

Dag 21: Och sedan?

Kära vänner!

Eftersom det finns så lite att förtälja numera så beslutar jag mig för att huvudberättelsen slutar här! Det betyder inte att det inte kommer att bli någon uppföljning - jag hoppas verkligen att det kommer att finnas något att berätta då och då. Den dagliga rapporteringen slutar däremot, eftersom den kommer att vara av litet intresse.

Till alla som har stöttat mig före och efter min omskärelse vill jag ödmjukt säga: Tack! Må vi hålla kontakten på det ena eller andra sättet!

Dag 19& 20

Det blir mindre och mindre att rapportera. Nu kan jag onanera fritt igen, och har gjort så ett flertal gånger - det är överflödigt att säga att det kändes ljuvligt! Svullnaden kommer och går fortfarande och ökar efter att jag onanerat, men efter vad jag vet så är det normalt under ännu några månader. 

Jag har bekymrat mig över ärret på framsidan eftersom det stramar, och idag ringde jag doktorn för att fråga honom om den saken. Han rådde mig att vänta ytterligare ett par veckor och återkomma om jag fortfarande har problem med det. Det känns betydligt mycket bättre att ha ringt det där telefonsamtalet!