Efter elva månader

Det har gått mer än ett halvår sedan förra inlägget. "På allmän begäran" försöker jag uppdatera bloggen, om inte annat så bara för att berätta att jag bara mår bra!

Att vara omskuren är en naturlig del av mitt liv, och jag kan knappt minnas hur det är att ha en förhud. Min penis har inte förädnrats särskilt mycket, som ni kan se på bilderna!

Häromdagen fick jag ett mejl från en kille som nyligen blivit omskuren här i Sverige av medicinska skäl. På kliniken där han var hade de berättat att de fått mängder av telefonsamtal från killar som hade frågat efter kosmetisk omskärelse. De hade förstås hänvisats till privata kliniker.

Denna upplysning förvånade mig verkligen! Jag hade aldrig väntat mig att höra något sådant, men kanske är det sant att icke-medicinsk omskärelse ökar i Sverige. Andelen är dock väldigt liten, så även en stor ökning kommer förmodligen att innebära att andelen omskurna fortsätter att vara liten.

4 ½ månader

Inget nytt har hänt sedan förra veckan, jag fick bara tanken att det kunde vara lämpligt att även publicera några bilder av min penis i avslappnat tillstånd, för att möjliggöra en rättvis jämförelse med tidigare foton. 

Var inte rädda för att kommentera!

  

4 månader och 1 vecka

Jag har fått några mejl från killar som undrat "och nu då?", och inser att det var några månader sedan jag rapporterade något här.

Hälsan tiger still, som man säger!

Det senaste jag skrev var om att jag skulle träffa doktorn angående mina bekymmer med "klyftan" på ovansidan av min penis. Jag kom dit och visade den (jag blev lätt upphetsad så det var enklare för honom att se vad jag menade!) men han sa att det var bäst att vänta åtminstone ett halvår, eftersom han trodde att det skulle jämna till sig av sig själv med tiden. Han frågade om jag hade några problem med att onanera, så jag måste svara ärligt att jag njöt av det mer än innan, och det övertygade honom om att det inte var något som behövde åtgärdas  för tillfället!

Bara det läkarbesöket gjorde mig betydligt lugnare!

Igår tog jag några foton av min erigerade penis, och förstod att ärret faktiskt har jämnats ut mer. Ni kan se själva (hoppas jag! 

  

Jo, jag savar en hel del ibland...

5 ½ vecka

Jag ringde till läkaren häromdagen, eftersom jag fortfarande har problem med att ärret är styvt. Jag kommer att träffa honom om en vecka, och han rådde mig att massera ärret under tiden.

Åtgärder som kan vidtas är medicinsk salva av något slag, eller kirurgisk korrektion. Jag har inget emot någotdera, huvudsaken är att det hjälper! Man skulle kunna tro att jag borde vara väldigt oroad över att låta min penis bli föremål för kniven igen, men det är snarast tvärtom: Jag vet vid det här laget att förhudskirurgi är en bagatell, och absolut lindrigare än att laga tänder.

Jag har inte haft sexuellt umgänge ännu, och har inte heller visat mig naken bland andra, så det har jag fortfarande att se fram emot, men jag onanerar med samma frekvens som innan omskärelsen. Såväl orgasmen som vägen dit känns fortfarande mer intensivt än när jag hade förhud. Det behövs fortfarande inget glidmedel: Jag har alltid haft rikligt med försats, och den flödar fortfarande mer än tillräckligt.

Hur känns då min penis i dagliga livet? Att ollonet är blottat är fortfarande mycket märkbar hela tiden om jag inte bär åtsittande underkläder. Så länge mina kläder lämnar lite utrymme för rörelse är jag väldigt medveten om friktionen mot ollonet och det är i alla avseenden mycket njutbart för mig. En löst sittande morgonrock är synnerligen skönt, det kan jag garantera! Ur "klädaspekt" har omskärelsen verkligen fått min penis att ge en hel del extra njutning vid sidan av uttalat sexuella aktiviteter.

Hittills skulle jag vilja sammanfatta: Jag har fortfarande problem av estetisk natur, men i funktionella termer är allting bara toppen. Jag är fortfarande mycket glad att min förhud efter nästan 43 år åkte i soptunnan!

  

Dag 21: Och sedan?

Kära vänner!

Eftersom det finns så lite att förtälja numera så beslutar jag mig för att huvudberättelsen slutar här! Det betyder inte att det inte kommer att bli någon uppföljning - jag hoppas verkligen att det kommer att finnas något att berätta då och då. Den dagliga rapporteringen slutar däremot, eftersom den kommer att vara av litet intresse.

Till alla som har stöttat mig före och efter min omskärelse vill jag ödmjukt säga: Tack! Må vi hålla kontakten på det ena eller andra sättet!

Dag 19& 20

Det blir mindre och mindre att rapportera. Nu kan jag onanera fritt igen, och har gjort så ett flertal gånger - det är överflödigt att säga att det kändes ljuvligt! Svullnaden kommer och går fortfarande och ökar efter att jag onanerat, men efter vad jag vet så är det normalt under ännu några månader. 

Jag har bekymrat mig över ärret på framsidan eftersom det stramar, och idag ringde jag doktorn för att fråga honom om den saken. Han rådde mig att vänta ytterligare ett par veckor och återkomma om jag fortfarande har problem med det. Det känns betydligt mycket bättre att ha ringt det där telefonsamtalet!

  

Dag 18: Inga sårskorpor

Jag försökte se om sårskorporna gick att ta bort, och det visade sig vara enkelt. Nu ser det mer och mer ut som en "riktig" penis, och det är verkligen upphetsande! Ärret är dock fortfarande stelt, och jag får vänta och se hur den saken utvecklar sig.

Dag 17: Den fungerar fortfarande!

Det finns inte mycket att rapportera idag heller, men jag tänkte att jag skulle lägga in några bilder för att "bevisa" att mina genitalier fortfarande fungerar!

 

  

Dag 15 & 16

De två senaste dagarna har det funnits väldigt lite av intresse att rapportera, men jag måste delge några få ord till "alla mina fans där ute". (Ja, jag vet att ni fördmodligen skulle kunna hålla konfrens i en telefonkiosk!)

Klådan har varit knappt märkbar, och jag har märkt att den uppstår så kommer den inte från ärret, utan från den inre huden (huden mellan snittet och ollonet)! Den delen av huden sväller upp och ner då och då, och inte överallt utan här och där. Jag antar att det fortfarande är en hel del slagg ansamlat där.

Ni är ganska trötta på de här bilderna vid det här laget, eller hur? Den huvudsakliga fördändringen från dag till dag verkar numera vara längden på könshåret!

  

Dag 15

  

Dag 16

Dag 14: Klåda utan att klia

Läkningen framskrider fortfarande synbarligt i den såriga snittytan på framsidan. En lätt klåda har också uppträtt då och då under dagen. Hittills har inte denna klåda orsakat några problem, och framför allt ser jag den som ett hälsotecken.

  

Dag 13: Åter i ro

Det har varit en ganska lugn dag. Oron har definitivt släppt, till stor del tack vare vänner på nätet som jag nämnde igår, och som har fortsatt stötta mig även idag.

Ett tecken på mitt välbefinnande är att jag verkligen börjar känna mig kåt igen! Fast den här gången har jag lärt mig läxan, och kommer inte att göra något åt det... åtminstone inte de närmsta dagarna. 

Jag fick en väldigt utförlig, tvådelad kommentar till gårdagens inlägg på den engelska versionen av min blogg. Läs det! 

Bland annat antydde den ett ökat sömnbehov efter en omskärelse, främst av psykologiska orsaker, och jag har funderat en del på det. De första dagarna vaknade jag tidigare än väntat, främst p.g.a. obekväma erektioner, men det kändes också som om jag inte behövde sova mer, så jag steg upp. Detta är väldigt snarlikt hur det är när man är nykär! Det minskade sömnbehovet är typiskt för sådana tillfällen, jag tror att alla känner igen det.  Första tiden efter att ha blivit omskuren kändes på många sätt som en förälskelse, med all upprymdhet och glädje!

Och som ni vet: I varje kärleksaffär kommer förr eller senare ett bakslag, som måste bearbetas för att man ska kunna finna en väg vidare. Jag förmodar att det är vad som har skett de senaste dagarna med "mig och min omskärelse". Därav det ökade sömnbehovet - de senaste dagarna har jag faktiskt sovit 10-12 timmar per dag!

   

Dag 12: Tillbaka från bakslaget

Igår och idag skulle kunna kallas mitt första bakslag, åtminstone känslomässigt. Varför?

1: När jag fick erektion noterade jag vad som kan kallas en "skåra", orsakad av ärret på framsidan av penis, som fick den att se krokig ut. Fastän den inte gjorde ont såg den lite oroande ut och åsamkade mig lite bekymmer. 
2: Efter att jag varit dum nog att onanera återvände en del av svullnaden, och det inte helt läkta operationssnittet blev mer sårigt. Det fick mig att känna ånger (vem kunde tro att jag skulle känna ruelse över onani vid min ålder?) och ökade min ängslan.

I det stora hela kändes det som ett bakslag och frambringade de oundvikliga tankarna: Var det verkligen ett klokt beslut att bli omskuren? ...etc.

En natts god sömn och kontakt med goda och stöttande vänner (har inte ringt doktorn än, kanske jag är lite generad över att inte ha "skött mig" ordentligt) gjorde mig dock lättare till sinnes. Svullnaden har minskat lite igen, och det är naturligt att cirkulationssystemet i penis inte fungerar helt normalt än. Den bekymmersamma och strama ärrvävnaden ("den krökande skåran") behöver också tid att komma till ro innan jag behöver oroa mig särskilt mycket för den.
(Ni kan se själva på bilderna, krökningen är mer synlig på en del av dem!)

Läkning tar tid! Jag borde veta det, och jag vet det, men ängslan verkar ibland ta sin näring varhelst den går att finna, vad än rationalitet och logik säger. Det var ett misstag att onanera, absolut, men jag tror inte att det orsakade någon större skada, utom möjligen att stjäla några dagar från läkeprocessen.

  

Min penis i slakt tillstånd.

  

Min penis när den just börjar erigeras.

Dag 11: Orm i paradiset

När jag duschade lossnade mycket sårskorpa, och jag kunde se med egna ögon att stygnen inte längre tjänade något syfte. Så jag kokade de nödvändiga verktygen och tog bort dem! Det kan ha varit lite för tidigt, inte vad gäller stygnen, utan sårskoporna som försvann samtidigt borde förmodigen ha fått stanna kvar en eller ett par dagar, efter som det blödde lite grann när de åkte av. Jag ser det dock inte som ett stort problem, eftersom det blödde minimalt.

Det var verkligen upphetsande att se den "rena" snittlinjen, och min penis såg mer "färdig" ut. Upphetsande, ja... Jag började få erektion, och då blev jag lite bekymrad över ärret på framsidan av penis. Det formade en sorts klyfta när jag fick stånd, som om det var stelt och inte följde med resten av vävnaden runtomkring när den expanderade. Det gjorde inte ont, men penis såg lite böjd ut när den hårdnade, som ni kan se på bilderna.

Icke desto mindre fick all upphetsning mig att göra något som jag sagt mig själv att vänta med tills senare. Onanera förstås! Jag försökte vara försiktig och inte skava mot ärret, så jag stimulerade bara pungen och ollonet, vilket var alldeles tillräckligt. Förnimmelsen av penishuden stramande som aldrig förr var extremt upphetsande! Allt som allt hade jag en lustfylld stund, och ejakulerade sedan på ett sätt som jag aldrig upplevt förut. Sperman sköt i luften som en gejser och träffade mig t.o.m. i ansiktet!

Efteråt kände jag lite ånger... Borde jag inte ha väntat några dagar till? Kanske det, men nu var det gjort... Den där krökningen av penis gjorde mig lite oroad också. Kommer den gradvis att jämnas ut eller är min penis nu deformerad? Jag borde ringa och fråga doktorn om detta är normalt, men jag väntar ytterligare några dagar och ser vad som händer.

Så denna dag har varit fylld av både lust och ängslan, det är faktiskt min första stund av oro sedan jag fick min omskärelse. Jag måste vara tålmodig ännu ett tag, antar jag, jag vill inte känna ånger... Jag hoppas att detta var en dålig dag (trist att ha min första omskurna orgasm en sådan dag) i processen som följer en omskärelse, och jag är säker på att jag inte är den ende som känner tvivel under den processen.

  

 

 

Dag 10: Sårskorporna börjar lossna

Idag: Mindre svullnad. Mer av ärret har synbarligen läkt ihop. Jag ska inte fortsätta tjata om den där knölen, men ingenting nytt på den fronten...

Efter att ha badat lossnade en del av sårskorpan, främst på högra sidan som syns på bilderna nedan. Det verkar också som om den sidan har läkt bäst hittills. Ett särskilt ställe, som jag lokaliserat till ett stygn på vänster sida, smärtar lite då och då, särskilt om jag börjar få stånd, vilket jag gör mer och mer nu!

Och trots frånvaron av erektioner de senaste veckorna har utsöndringen av försats (visste ni att en vetenskapliga term för detta är "Cowpers sekret"?) på intet sätt har minskat, snarare tvärtom. Jag tror det är en konsekvens av mycket sexuell upphetsning utan utlösning, så körtlarna bara fortsätter att förbereda för sexuella aktiviteter som aldrig uppstår!

Allt som allt verkar min penis må lite bättre även idag.

  

Dag 9: Bättre och sämre

Den här morgonen har svullnaden gått ner märkbart på sina ställen, och hela penis liksom "känns" mindre svullen. Huden närmast snittlinjen ser lite torr ut, nästan som om den skulle börja flaga snart, vilket jag antar att den kommer att göra, och det borde var ett tecken på läkning.

Knölen på baksidan däremot ser osnygg och inflammerad ut - kanske till och med mer idag! Det känns som om den där knölen kommer att fortsätta bekymra mig...