5 ½ vecka

Jag ringde till läkaren häromdagen, eftersom jag fortfarande har problem med att ärret är styvt. Jag kommer att träffa honom om en vecka, och han rådde mig att massera ärret under tiden.

Åtgärder som kan vidtas är medicinsk salva av något slag, eller kirurgisk korrektion. Jag har inget emot någotdera, huvudsaken är att det hjälper! Man skulle kunna tro att jag borde vara väldigt oroad över att låta min penis bli föremål för kniven igen, men det är snarast tvärtom: Jag vet vid det här laget att förhudskirurgi är en bagatell, och absolut lindrigare än att laga tänder.

Jag har inte haft sexuellt umgänge ännu, och har inte heller visat mig naken bland andra, så det har jag fortfarande att se fram emot, men jag onanerar med samma frekvens som innan omskärelsen. Såväl orgasmen som vägen dit känns fortfarande mer intensivt än när jag hade förhud. Det behövs fortfarande inget glidmedel: Jag har alltid haft rikligt med försats, och den flödar fortfarande mer än tillräckligt.

Hur känns då min penis i dagliga livet? Att ollonet är blottat är fortfarande mycket märkbar hela tiden om jag inte bär åtsittande underkläder. Så länge mina kläder lämnar lite utrymme för rörelse är jag väldigt medveten om friktionen mot ollonet och det är i alla avseenden mycket njutbart för mig. En löst sittande morgonrock är synnerligen skönt, det kan jag garantera! Ur "klädaspekt" har omskärelsen verkligen fått min penis att ge en hel del extra njutning vid sidan av uttalat sexuella aktiviteter.

Hittills skulle jag vilja sammanfatta: Jag har fortfarande problem av estetisk natur, men i funktionella termer är allting bara toppen. Jag är fortfarande mycket glad att min förhud efter nästan 43 år åkte i soptunnan!